.

 

jag vet inte ens vart jag ska börja, Mimmi och jag har känt varandra sen vi var typ 4 år och gick på öppna förskolan då visste vi ju inte att vi skulle bli vänner senare. Sen började vi i skolan, Jag i FA och du i FB. När vi sen började i 3an så hamnade vi i samma klass och började umgås i samma gäng. Helt ärligt så tyckte jag att du var lite störig och gillade dig inte alls...tills vi lärde känna varandra. Så fel jag hade haft, sen dess har vi alltid varit kompisar.

När vi skulle börja högstadiet så blev det bara du och jag kvar av vårat lilla gäng. de andra började i skolor i stan och du och jag stannade kvar här ute på landet. Vi kom genom detta varandra ännu närmre. I sjuan började Alex i vår skola och vi blev en trio som gjorde allt tillsammans. När sen Emma även började umgås med oss blev vi ett fyrklöver som var odelbart. Inget kunde förstöra vår vänskap.

 

Mimmi, du var min bästa vän och jag kommer aldrig att glömma dig. Du var den jag ringde till mitt i natten, den jag ringde dagen efter, den jag ringde när jag var glad, den jag ringde när jag var ledsen, den jag kunde prata med. Den som visste ALLT om mig. När du lämnade oss rasade allting för mig. Jag hade varit rädd för att detta skulle hända men trodde aldrig att det verkligen skulle hända. Varför gjorde jag inte mera? Frågor jag kommer få leva med resten av mitt liv. Jag kan inte med ord beskriva vad du betyder för mig. Hur du alltid hjälpte mig må bra, fick mig att skratta, drog med mig på galna saker, påhitt och upptåg. Så många minnen jag alltid kommer bära med mig. Det är så jag kommer minnas dig.Jag saknar och kommer alltid älska dig vännen. BFF forever.