.

Idag har vi varit i Stockholm. Lite shopping och lunch på McDonalds. Vi skulle på inspelningen av ett avsnitt av kvällen är din med Martin Stenmarck. Men att ta sig dit var inte det lättaste...att hitta busshållsplatsen vid slussen var inte det lättaste. Men vi kom fram efter många om och men. 

Artisterna var bland annat James Blunt, Pernilla Andersson och Linda Bengtzing.

Riktigt kul dag, roligt att se vad som händer utanför kameran...lärorikt. :)

 

 

 

 

 

 

 

Jag, Frida och Emma bestämde oss för att åka eckerölinjen. Vi tog en färja som gick mitt på dagen och man kom hem framåt kvällen. Lite mat, massa häng i baren, sång till trubadur och inhandlande av godsaker. På bussen hem hade det blivit lite för mycket av det goda...den ena kräktes i en påse och skyllde på han bredvid som också precis kräkts och den andra gjorde stopp på toaletten så vi fick stanna flera gånger. Man ska inte dricka lakritsshot och åka buss samtidigt!

 

När vi klivit av vid gränby insåg vi hur mycket vi hade handlat så vi ringde Sofi, Siri och Malin efter bärhjälp. Men det tog ju alldeles för lång tid så vi bestämde oss för att "låna" en kundvagn och köra hem grejerna i. Vilken toppen ide...slutade med att Emma satt i vagnen och Frida körde rally med henne ner för en backe in i en tunnel. Rakt in i väggen. Vagnen välte och Emma likaså. Mitt i våra hysteriska skratt kommer en man fram till oss och halvt arg säger: "Men vad håller ni på med egentligen???" "Kan man få en bira eller?"

Skratten fortsätter länge efter att mannen nöjt gått iväg med sin öl han fått. Sofi med vänner kommer som räddare i nöden med två cyklar och bar hem grejerna åt oss.

 

Väl hemma hos mig bestämde vi snabbt att vi skulle till emma, förfesta och sen gå ut...i vårt tillstånd fanns inga andra alternativ. På väg hem till Emma ramlade Frida och landade på spritflaskorna. Ånej!!! Men konstigt nog så höll alla flaskor! Vi hamnade till slut allihopa på BJ där Tove Styrke uppträdde....tyvärr hann vi bara se sista låten men vi hade kul ändå. Härlig dag och en super natt!!

 

spenderade dessa dagar i Örebro.

Killarna skulle spela innebandycup. Älskar verkligen cuper. Sova på luftmadrasser, svettiga matchkläder hängandes överallt, massa flängandes mellan hallar och MASSA innebandy.

 

Jag "åkte själv" då Erika var i New York,,,tvekade länge men inser nu att jag hade ångrat mig om jag inte åkt med. Vi gick till B-slutspel men tog oss inte hela vägen...stolt tränare ändå trots ett gäng tjuriga 15-16 åringar. Känner igen mig och vet precis hur det är när det inte går som man tänkt sig. Ord som ni har varit jätteduktiga och vi är stolta över er spelar inte så stor roll då.

En kul helg med härliga människor.

började dagen i allianshallen med slutspel för killarna, slutade inte med guld men jag är otroligt stolt över mina killar. Glad att jag har fått chansen att lära känna dessa killar och vara med om deras utveckling!

 

vidare ner på stan för lite shopping med min fina vän Mimmi. Vi hamnade till slut på CBG (en av alla favoriter). Vi satte oss vid fönstret, pratade massor, tittade på folk som gick förbi och bara mös. Vår favoritsyssla :)

de hade gjort finaste tårtan åt mig och jag fick fina presenter.

Tänk vilka härliga vänner jag har, Tårta, singstar, cider massa skratt och snack och en utgång på BJ-

Kvällen vart fulländad.

 

 

.

jag skulle från och med denna dag ha ett 1 månads vikariat för Pernilla på grytet och jag var så glad över att de frågat mig! Men så blev det inte, istället gick Fina till chefen och sa att jag borde få resursviket på Kojan,

Saken var klar...jag skulle jobba som resurs 85% på Kojan fram till midsommar...WHAT!! Hur hände detta? tack Fina jag är dig evigt tacksam!

 

Jag skulle i alla fall jobba med en flicka, 4 år som inte pratade, visade inga känslor och bara var helt borta.

I början kände jag mig osäker, hur ska jag kunna hjälpa henne? vad ska jag göra? jag kan ju ingenting sånt här!

Men veckorna gick och efter ett par månader lyckades jag locka fram lite skratt. Sen rullade det bara på,..vid midsommar hade hon kommit så långt att jag inte "behövdes" längre. Hon pratade inte hela tiden men hon svarade och man kunde samtala med henne! Både sorligt och glatt. Att  jag kunde hjälpa henne att släppa spärren så att hon började prata med oss känns helt fantastiskt. Något jag kommer att bära med mig hela livet.

 

 

det var match i Hallstavik, matchen skulle starta om 15 minuter och vi skulle få kort uppvärmning. Som alltid så behövde jag gå på toa innan matchen och gick precis innan vi skulle ut på plan. När jag skulle ut så fick jag inte upp dörren, Det värsta var att storleken på toaletten var typ 1x2 meter och det fanns inget handtag på insidan. PANIIK,,,!! Sanna som väntat utanför fick hämta vår ledare och den som var hallansvarig, vi försökte med allt men dörren gick inte upp. för att bättra på situationen så kom ett herrlag in och väldigt gärna ville duscha och byta om. Och där satt jag...toppen! men med våld funkar allt och tillslut gick dörren upp. Där utanför satt en av mina chefer och skrattade...Piiiiinsamt!! Hann iaf springa ett par varv på uppvärmningen innan matchen.

 

fika med min bästa vän, Mimmi.

jag älskar dig otroligt mycket och är så tacksam att jag får ha dig som vän!

 

 

 

Efter en massa skratt, sång och "med andra ord spelande" så begav vi oss ner på stan, till slottsbacken rättare sagt. Där det dracks massor med skumpa, kramades, skrattades, och tittade på fyrverkerier.

När vi skulle ta oss därifrån upptäckte Mimmi och jag hur halt det var i backen....det ledde till skridskoåkning såklart! Ta sats, Ett...två...TRE!! spring och GLIIIID! Så fruktansvärt kul. Tyvärr uppskattade inte alla andra som blev omkörda detta men det brydde vi oss inte om!

 

Väl nere i backen och ihopsamlade träffade vi på en kille med småraketer, vi lyckades tigga till oss en liten rackare som vi gladeligen sköt iväg. Med vår vanliga tur kom en bitter polis och förhörde oss om det var vi som hade skjutit iväg den...vi lyckades komma därifrån med en liten varning.

 

Våra steg bar oss vidare mot Birger Jarl där vi dansade hela natten lång.

Hade en underbar kväll med mina bästa vänner. Så tacksam och såå lycklig! <3

 

 

I mars 2007 drabbades hon av en fruktansvärd bakterie och blodförgiftning som gjorde att hon var tvungen att amputera både ben och armar för att överleva. Hon har tagit sig igenom allt detta. Alice är för mig en förebild och en helt otroligt stark människa. Jag är så glad att jag fått möjligheten att lära känna och inspireras av dig.