Lagkänsla

Att få tillhöra ett lag är verkligen något speciellt, man är ett antal personer som gillar samma sak, som samlas och vill nå till samma mål. Att vinna matchen, att ta nästa steg och att utvecklas.

jag har nyss läst en blogg. där kritiserade man sina medspelare hej vilt (dock inte med namn). Men det snackades om den sämsta kedjan i laget och en spelare i samma kedja som inte gjorde som den skulle. Att kaptenen inte uppfyllde sina "plikter" och att laget presterade katastrofdåligt och att man var mycket besviken på sina medspelares prestationer trots att skrivande person inte ens deltog i matchen. Det fanns inga ord i bloggen som antydde att denne trodde på sitt lag utan det var bara snack om det negativa.
Visst man man kan inte tycka om alla, det är omöjligt. Men jag tycker ändå att man kanske inte ska skriva en massa saker och hänga ut enskilda personer och att skriva att laget man spelar i är dåligt. Att göra det så offentligt som på en blogg tycker jag bara är pinsamt. Det kommer ju komma ut förr eller senare och då slår det tillbaka.
 
Jag funderade lite och insåg vad de två lagen som jag hittills har spelat i har gett mig. Jag har fått chansen att lära känna en massa människor, (där självklart vissa har kommit lite närmre hjärtat än andra). Inte bara spelare utan även Tränare, Ledare, Föräldrar och Supportrar. Alla, människor som vill åt samma håll. Jag har fått lära mig att kunna ta och ge kritik är en självklarhet men man får inte glömma beröm! Att stötta, peppa och hjälpa sina lagkamrater är minst lika viktigt.



Under en massa år så spelade jag i Rasbo IK. Många av oss hade spelat ihop sedan vi var små. 
 Nya spelare kom till och gamla spelare försvann under åren men lagkänslan och sammanhållningen vi hade i laget var något alldeles unikt. Vi gick igenom vinster och förluster, glädje och tårar tillsammans. 
Vi fick upplevda DMsegrar, cupfinaler och Div1kval och en hade en underbar klack som stöttade oss genom allt. 
Jag har insett att människorna jag lärde känna genom att för många år sen gå med i det här laget är människor som jag alltid vill fortsätta ha som vänner. Vi var som en familj och stöttade varandra på och utanför planen vare sig det handlade om innebandy/fotboll eller inte. 


                                                                                                       


Nu spelar jag i Nyby IBK och är inne på andra säsongen.
  När vi startade så kom spelarna från tre olika klubbar och skulle bli till en, och det har gått som en bergochdalbana.
 Vi har som sagt inte spelat så länge ihop men jag har ändå fått träffa en massa människor som jag tycker om.
Det har hänt en hel del inom och utanför laget, inte alla positiva men hoppas att det ordnar upp sig.


Tack för allt jag fått uppleva och lära mig.


/ sara jansson



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0