.

då var dagen här, Nyårsafton!

Som de senaste åren har varit så sjukt bra och hyfsat välplanerade. I år finns inga planer och jag känner mig helt opepp på att fira nyår. Vet inte varför det känns så, kanske för att det som sagt inte är bestämt vad som händer och att jag därför måste bestämma mig för något. Vilket känns Jobbigt!!

sen måste jag bara få uttrycka min besvikelse och ilska som finns inom mig! gaaaahhwww!! Stå för dina handlingar och var ärlig för faan. Allvarligt talat! Att linda in sig i en röra och sen bara förvinna utan att klara upp allting blir bara fel. Det kanske känns som en lättnad just förtillfället att bara dra men det kommer att slå tillbaka garanterat!!
Jag vet inte hur andra berörda känner men jag är bara så jävla besviken, jag förstår allt som hänt runtomkring, jag förstår det. Men allting kunde ha skötts lite snyggare. Inte att man bara skiter i allting och lämnar oss andra i sticket! och att dessutom gå vidare med något nytt nästan likadant. Ja, jag tycker att det är dåligt! Det är inte bara jag som känner så, men jag ska kämpa vidare, det kan du lita på. även fast jag verkligen är så grymt besviken. 

och så har jag fått det bekräftat, Det finns Någonting som alltid funnits i mitt liv och som för ett tag sen förvann såhäär fort. Det var något som jag trodde alltid skulle finnas. Jag trodde att jag ver den som tyckte det var allra jobbigast att gå vidare, den som var mest ledsen och den som saknade det mest i hela världen. Kanske för att jag är så som person och gillar inte när stora "sämre" förändringar sker så fort. Men nu är det bekräftat, nästan ALLA berörda vill ha tillbaka det gamla, nästan alla säger "det känns inte som förr", "det är inte samma sak längre". Det är ingen tror jag som inte trivs med situationen de är i idag men det var verkligen något speciellt med det vi hade ihop, något ingen annan förstår. För när man fortfarande ibland kan få tårar i ögonen när man pratar om det eller ser en bild eller en film, då försår man hur mycke det betydde, När jag även får höra från andra utifrån, som inte var en del av det men ändå var det på ett sätt, säga att "det var bättre förr", "vi saknar det" blablabla då funderar man ju på varför det blev såhär från början?! varför dela på något så bra? Jag vet inte varför det hände..å andra sidan kanske det var bra med en paus från varandra, alla skaffade nya lärdomar från olika håll..för att sen dela med sig till oss andra av detta, vi växer in i andra roller och utvecklar oss själva!
Jag menar När vi såg att ett års frånvaro från varandra inte gjorde någon skillnad, att det fortfarande var samma sak så börjar tankarna att snurra, Kanske kanske, en dag!! :)

/ sara jansson